Till följd av skenrättegångarna mot ett antal personer som deltog i Berlinkonferensen skrev Svenska Parlamentariska Kommittén för Mänskliga Rättigheter i Iran, bestående av representanter för samtliga riksdagspartier, ett brev under rubriken ”Upprop för mänskliga rättigheter i Iran” 29 november. I brevet som är ställd till utrikesministern Anna Lindh sägs det:

Valen i Iran i vintras väckte på många håll förväntningar om en demokratisk islossning i landet. Det iranska folket visade att man tröttnat på det ortodoxa prästerskapets makt och att kampen för mänskliga rättigheter äntligen syntes krönas med framgång. Reformanhängarna vann parlamentsvalet stort i februari samtidigt som den reformvänlige prästen Khatami valdes till landets president.

Utvecklingen under det senaste halvåret har dock grusat många förhoppningar. Det konservativa etablissemanget fortsätter att motarbeta den reformprocess som inletts. Förföljelser av journalister, publicister och oliktänkande fortsätter. Ett tjugotal tidningar har förbjudits. Ett stort antal reformaktivister, försvarsadvokater och andra förkämpar för yttrandefrihet och mänskliga rättigheter drabbas av yrkesförbud, fängslas och riskerar inte sällan långa straff eller till och med dödsstraff i den speciella islamiska inkvisitionsdomstolen …

Ärade representanter!

1. Det är glädjande att er kommitté försvarar de som yttrade sin åsikt vid en konferens och har för detta ”brott” ställts inför rätta. Ingen myndighet får förfölja någon p g a att han eller hon uttalat sin synpunkt. Vi kräver också de här personernas frisläppande. Vi anser att inte bara de islamiska speciella domstolarna utan också alla domstolar i Islamiska republiken saknar behörighet för att driva någon rättsprocess mot medborgarna. Även regimen själv saknar all legitimitet. För att nu inte tala om att en del av dem ni ser som ”reformanhängare” är politiska brottslingar som tidigare hade viktiga roller i att upprätta de skräckinjagande säkerhetsorganen och förtrycka folket. I dag pratar dessa med stolthet om den perioden.

Om deras rättegångar är offentliga och de sätts under strålkastarljuset är det därför att de är en del av etablissemanget. Vore de politiska fångar, kommunister, arbetaraktivister, ateister, frihetsivrande kvinnor, sekulära ungdomar eller regimmotståndare så skulle det inte finnas offentliga rättegångar och stort pådrag av massmedia. För dessa grupper plågas inte era samvete förstås!

2. Det är märkvärdigt att ni nu efter tre och ett halvt år erkänner att er tolkning av den politiska utvecklingen i Iran har varit felaktig, era förväntningar svikits och era ”förhoppningar grusats”. Först nu inser ni att med ”de repressiva krafternas massiva offensiv mot reformanhängarna” har ”yttrandefriheten och de mänskliga rättigheterna kränkts i Iran”!

Det iranska folket godtar inte detta från er. Ni hade kännedom om allt. Den islamiska regimens oavbrutna förtryck, den extrema rättslöshet som den påtvingat folket, de otaliga förbrytelser som den begått mot folket och alla frihetsberövanden i samhället – allt detta har fått genomslag i massmedier. Ni vet alla att kvinnan är rättslös i det samhället, att inte räknas som människa, att stenas till döds, att utsätts för könsapartheid på offentliga platser. Ni vet att det är obligatoriskt att bära slöja, att representanter för islam och sharia i statsmakten har fått en total diskriminering att råda över 30 miljoner kvinnor. Ni har med detta visat att ni inte är oroliga för de mänskliga rättigheterna i Iran.

3. Ni vet väl att förutom era favoriter, tjugotal ”reformvänliga” tidningar, så har hundratals publikationer förbjudits i Iran. Dess medarbetare fängslades och torterades. Tiotals politiska partier och kvinnorättsorganisationer sprängdes och olagligförklarades. Tusentals aktivister dömdes till dödsstraff i de islamiska inkvisitionsdomstolarna i tvåminutersrättegångar utan försvarsadvokat och utan massmediala pådrag. En stor del av dessa ”reformanhängare” som har blivit era Prometeus spelade nyckelroller i denna islamiska förintelse eller är medbrottslingar. Tiotusentals avrättades och deras anhöriga vet inte ens var deras begravningsplatser ligger. Och de som klarade sig undan berövades sina sociala rättigheter bara p g a sin politiska verksamhet och sin kamp för yttrandefrihet. Varför höjde ni inte era röster till stöd för dessa människor? Varför värnar ni inte om dessa människors rättigheter?

4. Ni vet väl att facklig verksamhet är förbjuden i Iran och den besvaras med fängelsestraff eller avrättning. Namnlistan på de fackliga aktivisterna som torterades och avrättades av dessa ligister p g a sina ansträngningar för att organisera arbetarna och försvara deras rättigheter, är lång. Just nu när dagens ”reformanhängare” som är gårdagens mördare försvarar Islamiska republikens grunder och ”det ortodoxa prästerskapets makt” framför kameror, riskerar Bageriarbetarfackets ordförande i Saqqez, Mahmoud Salehi, sitt

liv i regimfängelse p g a sitt allvarliga hälsotillstånd. Miljontals arbetare från olika världsdelar har uttalat sitt stöd för honom och krävt hans frisläppande. Men ni vägrar att nämna honom som en riktig anhängare av frihet och de mänskliga rättigheterna. Eftersom ni stödjer den islamiska regimens parlament och regering – förövarna av förbrytelser mot det iranska folket – som ”reformanhängare”!

De ni syftar på mänskliga rättigheter, lika väl som Islamiska republikens ”reformanhängares” mänskliga rättigheter, gäller inte alla. För er är de övriga uppenbarligen inte människor. Denna nonchalans mot människornas frihet och rättigheter är gemensamt för alla demokratier, både i den liberala och den sk islamiska demokratin – bortsett från deras skillnader.

5. Ungdomar utgör 60% av det iranska samhället. Kan ni tänka er att den här gruppen också är en del av det iranska folket, de också är människor och har sina rättigheter? Ungdomarna kräver arbete, arbetslöshetsersättning, politiska friheter, sexuella friheter, ett meningsfullt och glatt liv. Er favorit Khatami-regeringen som bär det högsta ansvaret, förtrycker, skrämmer och förnedrar denna grupp. I stället för att tillmötesgå deras krav tillhandahåller den billig narkotika för dem. Universiteten, skolorna och gatorna i iranska städer är skådeplatser för ungdomarnas protester mot det islamiska helvetet och för sammandrabbningar med regimstyrkor. Om ni verkligen bryr er om de mänskliga rättigheterna, om ni känner vördnad för individen och dess frihet så varför blundar ni för detta brutala förtryck?

6. Det finns ingen ”spirande reformprocess i landet”. Detta är bara ansträngningar från regimens båda falanger för att bryta sig loss ur en allsidig politisk, ekonomisk, social, ideologisk och kulturell återvändsgränd. Det iranska folket är modernt och icke-religiöst. Medborgarna vill inte ha en islamisk regim utan de vill att regimen ska avgå. De har trätt in på arenan mot den.

”Reformanhängarna” och de personer som för er ”arbetar för ökad yttrandefrihet i landet” är trogna ända in i märgen mot det islamiska systemet. Men skriv inte upp de icke-regimtrognas arbete, som utnyttjar motsättningarna inom regimen och bedriver sin verksamhet legalt, på regimtrognas konto.

7. Ert ställningstagande av i dag mot kränkning av de mänskliga rättigheterna i Iran är hycklande. Ni stödjer inte det iranska folkets rättigheter utan gör ett diplomatiskt utspel bland ”de konservativa och reformvänliga”. Ni är partiska i deras tvist. Ni är partiska också i motsättningen mellan folket och regimen. Där tar ni sida för en del av regimen. Detta är ert utrikespolitiska ställningstagande som stämmer överens med era intressen. Men denna politik väcker bara det iranska folkets avsky.

Khalil Kajwan

Ordförande för Irans arbetar-kommunistiska partis utlandsorganisation – svenska sektionen

2000-12-06

kajwan@algonet.se

070- 765 32 34

Kopia till:

Svenska pressen

Internationella massmedier

Iranska oppositionella organisationer