Ärade mötesdeltagare!
Mitt namn är Hans Palmqvist, jag är facklig-politisk ombudsman på det fackförbundet IF Metall, som organiserar industriarbetare i Sverige. Jag är här för att uttrycka mitt och IF Metalls stöd för det iranska folkets frihetskamp. En kamp för mänskliga rättigheter och demokrati.
Demokratin förutsätter mänskliga rättigheter för att fungera – sådant som yttrandefrihet, pressfrihet, mötes- och demonstrationsfrihet. Själv tänker jag tala om kampen för rätten att organisera sig fackligt, en rätt som är minst sagt inskränkt i Iran i dag.
Varför är det då viktigt att organisera sig fackligt? Jo, för att när människor kämpar tillsammans kan de åstadkomma så mycket mer än när kampen förs var och en för sig. Tillsammans kan människor få inflytande över sitt arbete, sin arbetsmiljö, sin lön och andra viktiga villkor.
Det är naturligtvis bra för individen, men det är också något som skapar trygga och stabila samhällen. Fria oberoende fackföreningar är ett av de effektivaste medlen att stärka demokratiska rörelser och öka människors välfärd.
I Iran är den fackliga friheten ytterst begränsad. Iran har inte skrivit under FN-organet ILOs kärnkonventioner om grundläggande fackliga rättigheter. Varken konvention 87 om rätten att organisera sig eller konvention 98 om rätten att förhandla kollektivt. Man har inte heller skrivit under konvention 138 om minimiålder för arbete.
Förhållandena på arbetsmarknaden är svåra, särskilt för kvinnor. Arbetsvillkoren präglas av låga löner, långa arbetsdagar och osäker arbetsmiljö. Avsaknaden av inflytande för de anställda är påfallande. Barnarbete förekommer även om lagstiftningen förbjuder att barn under 15 år arbetar.
Iranska arbetare har i teorin rätt att bilda fackliga organisationer, men det finns i praktiken inget organiserat fackligt system i landet.
Staten erkänner inga andra fackliga organisationer än dom som är starkt knutna till och kontrollerade av staten.
Dom fria och oberoende fackliga organisationer som ändå existerar hindras från att bedriva vardagligt fackligt arbete. Demonstrationer, offentliga möten, spontana protester och strejker slås ned med våld och deltagarna riskerar att arresteras.
Fackliga ledare i oberoende fackliga organisationer utsätts ständigt för hot, våld, övergrepp och sätts i fängelse där det inte är ovanligt att de utsätts för tortyr. Detta bara för att man utövar sin internationellt erkända rätt att försvara arbetares rättigheter.
IF Metall har tillsammans med Transportarbetarförbundet, Kommunal och LO under det senaste året framfört protester till Irans president kring behandlingen av ett antal fackliga ledare i landet.
Det har handlat om Jafar Ezimsadeh, ledare för den Fria fackliga Stödorganisationen som dömts till ett femårigt fängelsestraff.
Mohammad Salehi tidigare ledande i bagarnas fackliga organisation dömd till nio års fängelse och allvarligt njursjuk.
Esmail Abdim ordförande i Irans Lärarförbund som dömts till sex års fängelse och Mahmoud Beheshti Langarudi talespeson för lärarförbundet som dömts till 14 års fängelse.
Och det handlar om Reza Shahabi, i Teherans Bussförares fackförbund som för bara ett par veckor sedan drabbades av en stroke i fängelset där han avtjänar ett sexårigt fängelsestraff och som dessutom lider svårt av de tortyrskador han åsamkats i fängelset.
Dessa ledare är bara några få exempel av många fackliga aktivister som fängslats, dömts och ofta torterats bara för att de utövat sin mänskliga rättighet att organisera sig i en fri och oberoende facklig organisation.
De är exempel på den iranska regimens och de iranska juridiska myndigheternas totala brist på respekt för grundläggande mänskliga rättigheter. Vi fackligt organiserade i Sverige fördömer förföljelse och fängslande av Irans fria och obundna fackligt aktiva.
Jag upprepar nu vårt krav på Irans regim att dessa omedelbart ska sättas på fri fot och att alla anklagelser mot dem ska släppas.
Till alla er som kämpar för demokrati, mänskliga rättigheter och rätten att organisera sig för att kunna förbättra sina levnadsvillkor vill jag säga:
Ni ska inte känna er ensamma i denna kamp! För oss inom svensk fackföreningsrörelse är internationell solidaritet på allvar. Vi står sida vid sida med er i kampen för demokrati och mänskliga och fackliga rättigheter. Och till slut kommer vi att segra!
Tack för ordet!