Medborgarna avskyr massmedias- och svenska statens segregerande politik och dess stöd till islamiska falanger!

Efter brandkatastrofen i Göteborg strömmade en våg av falska bilder in i TV och media i syfte att associera invandrare med religion och islam.

Tanken bakom denna propaganda visar klart och tydligt att makthavarna varken är intresserade av att motarbeta de samhälleliga orsakerna bakom katastrofen, eller bryr sig särskilt mycket om ungdomars livssituation i samhället. Vi har redan varnat för denna politik i en av våra tidigare pressmeddelanden. Låt oss ta några exempel: Först sände TV en intervju med en islamistisk präst för att knyta invandrare med islam. Därefter dök den iranska regimens ambassadör (dvs ambassadör till en regim som av religiösa skäl totalt förbjuder varje fest och musik och dans!) upp för att implicit visa att denne var en av de drabbades representant. Två dagar senare, först genom en direktsändning, visade TV muslimernas glesa ceremoni för att ge allmänheten den bild som makthavarna i förväg hade bestämt sig om! Vice statsminister, som svenska statens representant deltog i ceremonin och betonade ”solidariteten mellan muslimer och kristna”. Men ögonen slöts helt och hållet på den demokratiska medierna inför den omfattande ceremonin med över 10 000 deltagande, i en stämning utan några som helst religiösa förtecken. När TV visade 30 sekunder av ceremonin stämplade den som religiöst! Göteborgs borgmästare beklagade att invandrarna inte hade någon förståelse för begreppet demokrati och samma dag besökte kungaparet några muslimska familjer och en muslimsk präst, medan de skandalöst förbigick den gigantiska människosamlingen i Göteborgs historia. De hade tydligen inte tid att skicka en bukett och visa sin solidaritet med dessa tusentals sorgtyngda! Under tiden tjatade media hela tiden om nödvändigheten om byggandet av fler moskéer. Ungdomarna krävde säkrare danslokaler och geniala politiker funderade över större antal moskéer för att dra dem dit! Något som den islamiska regimen i Iran inte lyckades att förverkliga, inte ens med massiva avrättningar, tortyr och 20 års förtryck. Samma tema fortsatte även i dagstidningarna.

Vid sidan om rapporten från den stora, sekulära samlingen gnällde DN om för få antal moskéer och dess värre, mitt i mellan de massiva solidaritetsmeddelanden från sörjande svenska folket, publicerar Metro en skeptisk, osignerad artikel som skrev: 63 invandrare har dött, nu är det dags för 63 svenskar att dö. Detta är en medveten politik som svenska staten och media följer, en politik som väcker avsky hos varje hederlig medborgare.

Men ute i samhället, trots svenska statens- och massmedias falska och regressiv bild, fann vi en helt annan stämning, och det var den omfattande solidariteten hos medborgarna. Religion och nationalitet spelade en ytterst marginell roll. Alla kände att det var de själva som hade förlorat sin barn och sin kära. Strömmen av solidaritet, blommor, kondoleanser och medkänsla var oändlig. Det arrangerades tiotals samlingar runt om i Sverige, ända till över midnatt.

Många frågetecken kretsar kring medborgarnas tankar; frågan om deras roll i det här sammanhanget och rädsla för framtiden är en allmän stämning. Detta är något som även svenska staten är medveten om, men det mest lönsamma alternativet är att hålla invandrare borta från den svenska samhällets politiska atmosfär. Svenska staten vill inte

acceptera att den rådande segregeringen i samhället, nödvändigheten om integrationspolitik, nödvändigheten av samhällets ansvar för barnens- och kvinnors rättigheter, oavsett färg, religion, nationalitet har ingen gemensam nämnare med den statlig, rasistiska uppfattningen om ”kulturrelativismen”. Genom att ge omfattande stöd åt islamistiska falanger ämnar svenska staten undfly de viktiga frågor som den brottas

med. Massmedias roll att censurera en sådan omfattande människosamling ger en vink om makthavarnas stora oro för den sekulära stämningen hos invandrare och den utbredda solidaritet som svenska samhället visade kring det här händelse.

Svenska medborgare!

Viktiga frågor som en seriös utredning om orsakerna bakom denna händelse, garanti för ungdomars säkrare fritidsmöjligheter, nödvändigheten av en seriös integrationspolitik besvaras från svenska statens sida med en förstärkning av religiösa getton, vilket banar mark för ännu större och förödande händelser.

Låt oss genom vår mänskliga solidaritet, motarbeta denna extrem- reaktionära och omänskliga politik! Detta är det enda generösa

engagemanget inför dessa händelser. Invandrare och speciellt ungdomar avskyr moskéer, präster och religiös propaganda. Att återställa religiös manipulering i svenska samhället kan bara förlänga invandrarnas mardrömmar som de under många år har varit med om i sina respektive länder, i Iran, Afghanistan, Algeriet och andra länder med religiös styre.

Irans arbetar- kommunistiska parti- utlandsorganisationen.

10:e november 98