· Ej utbetalade löner skall utbetalas omedelbart!

· Minimilöner måste sättas upp av de verkliga arbetarrepresentanter!

· Obegränsad organisations- och yttrandefrihet måste genomföras omedelbart.

Den Islamiska Republiken har påtvingat en fattigdom utan sin like på arbetarna i Iran. Arbetarna i Iran har pressats till det yttersta och den fysiska och själsliga tillvaron för arbetarnas familjer håller på att raseras. Att inte betala ut lönerna har kommit att bli ett allmänt fenomen. Till och med Mahjoob, sekreteraren i den Islamiska Republikens Arbetarförsamling medger att nära 400 fabriker, med 400 000 arbetare, inte har kunnat betala ut arbetarnas löner, och lönerna för 400 000 andra arbetare har blivit halverade. Textilindustrin står på randen till att upphöra med sin verksamhet. Med byggindustrin är det likadant. Tusentals arbetare har blivit arbetslösa och tiotusentals arbetare vid cementfabrikerna och liknande anläggningar lever med försenade löneutbetalningar och lever under hotet av arbetslöshet. Många lokala regerings-anställda lever med försenade löneutbetalningar och regeringen har själv gått ut och sagt att lärare och pensionärer inte har fått ut sina pengar. Arbetarnas protester syns och hörs varje dag. Dessa ansträngningar omfattar allt från strejker på enskilda fabriker till protestmarscher och ockupation av regeringsbyggnader och vakter på gatorna.

När minimilönerna bestäms av den Islamiska Republiken är det egentligen detsamma som att lönerna sänks. Regimen höjde lönerna med endast 18 % 1998, när inflationen var 60%. Vid en tid då fattigdomsgränsen, vilken baserades på 1997 års statistik och som stödjer sig på definitionen från Irans centralbank, är satt till 130 000 Thomans per månad, sätter den Islamiska Republiken minimilönen till 13 000 Thomans per månad. Enligt socialdepartementet lever nära 60 % av de arbetare som täcks av arbetslagstiftningen under fattigdomsgränsen. Enligt centralbanken kommer årets inflation att uppgå till 52 %, men den verkliga inflationen kommer att ligger på hela 200 %. Hur som helst, det här är inte hela bilden. Av alla 10 miljoner arbetare i Iran så omfattas bara 2,4 miljoner av arbetslagarna, resten har inte ens rätt till minimilönen.

Den Islamiska Republiken skyller situationen på det fallande oljepriset och på den internationella krisen. Detta är en stor lögn. Arbetarna skapar välfärden. Regeringen spenderar den producerade välfärdens tillgångar på sin flock av präster, Pasdaran och

Hezbollah. Över en miljon präster livnärs av regeringen och sprider ingenting annat än vidskepelse och okunnighet. Nätverket av moskéer och kommittéer och den storskaliga ledarskap-organisationen kostar miljontals dollar. Den Islamiska Republiken spenderar miljarder på sina två officiella arméer, Pasdaran och armén, och miljoner på underrättelsetjänsten och terroristorganisationen. De muslimska kapitalisterna och köpmännen och armén av regeringsmiljonärer är inte bara befriade från skatter, utan drygar också ut sina inkomster, med beskydd från regeringen. Den Islamiska republiken har pengar men den spenderar dem på den egna organisationen. Det massiva förtrycket och terrorn möts inte av brist på pengar och problemet med outbetalda ”löner”, de till och med får mer betalt. Det är inte bara pengarna till Khamanei, Rafsanjani, Khatami och prästerna, Pasdaran and Hizbollah som inte är försenade, även de officiellt uttalade terroristerna får utan problem sin betalning.

I Iran existerar ingen strejk- eller organisationsfrihet. Arbetarnas protester slås ständigt ner. Arresteringar och avrättningar av arbetaraktivister, militära ingrepp på arbetsplatser för att krossa strejkaktioner, hot och avskedanden av arbetare är välkända metoder för den iranska regimen. Sanningen är att den civila republiken med Herr Khatami inte är någonting annat för arbetarna och folket än fattigdom och rättslöshet som har gjorts legaliserad.

Arbetare och frihetsälskande människor utanför Iran!

Stöd arbetarna i Iran på alla tänkbara sätt. Sätt press på den Islamiska Republiken att erkänna grundläggande rättigheter för arbetarna:

· Omedelbar utbetalning av outbetalda löner

· Bestämmande av minimilöner av de verkliga arbetarrepresentanterna

· Införande av organisations- strejk- och yttrandefrihet

Anordna protestaktioner, skicka förslag till lösningar till arbetarna i Iran, sänd protestbrev till ledarna för den Islamiska Republiken och uppmärksamma dem på nyheterna och protesterna, och vidta alla andra lämpliga åtgärder Stöd arbetarna i Iran i deras kamp för att nå sina mål!
Irans Arbetar-Kommunistiska Parti
28 Februari 1999