Till: Fackföreningar och ledare för arbetarorganisationer

Stockholm 98-09-01

Massmedia och officiella talesmän för väststaterna hävdar att det sociala och politiska klimatet i Iran har, med Khatamis maktövertagande, ändrats i riktning mot en förbättring. Därför kallas han, från dessa håll, för ”liberal” och man är beredd att skaffa honom ett politiskt erkännande. Men frågan är, utifrån vilken sida man bedömer detta?

Vi menar att de som skall uttala sig i den här frågan framför allt måste vara:

• De anhöriga till de stenade kvinnorna under Khatamis tid,

• Ungdomar som inte ens har rätten att leva ett normalt liv i samhället, som inte får vara glada, skratta på allmänna platser eller synas hand i hand ute på gatan,

• De kvinnor som upplever en ständig fruktan för förföljelse p g a ”opassande klädsel”,

• De textilarbetare i Mazandaran som gick i strejk för sina grundläggande rättigheter och bemöttes av regimen våldsdåd,

• De miljoner människor som enligt statistiska siffror lever under en fattigdomsgränsen. (Uppgifter om åtskilliga personer som p g a hunger satte eld på sig, sina barn och sin familj, i tidningar kan ge en bättre bild),

• De tusentals anhöriga som har sina familjemedlemmar i iranska fängelser,

• Salman Rushdi och många andra författare, journalister och konstnärer som lever under dödshot för sina yttranden;

• Anhöriga till de politiskt aktiva, som dagligen hotas av regimens säkerhetsservice, och de aktivister som väntar på sin tur att möta regimens blodiga terror;

Dessa oskyldiga människor visar sitt innerliga förakt för alla de som vill ge en falsk bild av den fasansfulla verkligheten i Iran. Dagens verklighet i Iran har en nära anknytning till miljoner människors liv och lidande, under det islamska terrorväldet, inte till den falska bilden som ges av massamedierna och officiella talesmän i västvärlden som framför allt följer sina ekonomiska och politiska intressen. Den omfattande kampen, de otaliga avrättningarna, fängelserna och det blodiga förtrycket, I DAGSLÄGET, pekar på en annan verklighet.

Kamrater!

Samtidigt som Khatami håller tal vid FNs möte den 21 september, kommer en del manifestationer och protestaktioner pågå i Europa, Kanada, Amerika och Australien. Detta är en protest mot en regim som inte har lämnat något efter sig, förutom fattigdom, missär, förtryck och terror för miljoner människor. De som dagligen upplever allt detta kan inte längre tolerera regimen. Nu är det dags att säga en definitiv Nej till en extrem, religiös fundamentalism, nej till medeltiden, nej till terror och fattigdom.

Iranska medborgare kräver rättvisa, de kräver sina grundläggande sociala rättigheter och ett normalt liv. Tycker ni inte att dessa är alltför självklara krav för människor i modern tid? Manifestationer den 21 september är ett gemensam avslöjande och en protest mot den islamska regimen I DESS HELHET. Folk skall under dessa demonstrationer säga till världen att Khatami, sida vid sida med de övriga, hela tiden har deltagit i allt som under två decennier drabbat befolkningen i Iran. Inga förändringar i fundamentet för denna regim har inträffat och en förbättring kan överhuvudtaget inte vara möjlig med denna regim. Demonstranter vill även avslöja väststaternas, och massmediernas falska uttalanden om regimens liberalisering. Khatamis demokratiska skådespel är redan avslöjad genom hans våldsamma ingripande mot de strejkande arbetarna, de stenade och de som NU hotas av terrordåd i utlandet. Iranska folket har redan tagit sitt beslut: regimens avsättning i dess helhet!

 

Iranska folket har under sin tjugoåriga kamp för rättvisa upprepade gånger fått ert stöd. Nu är det åter dags att, genom ert deltagande i dessa manifestationer, visa er solidaritet med dessa människor.

Med kamratliga hälsningar

Azad Nassim

(Ansvarig för utlandsorganisationen i

Irans arbetar-kommunistiska parti)