Några politiska grupper och fackföreningar har i år utropat arbetarnas internationella dag till en internationell dag mot kapitalismen. Vilken dag annars, om inte första maj?!

Den internationella kapitalismen utvidgas med informationsöverföringens hastighet på Internet. Med samma hastighet förföljs människor, till och med i de modernaste och rikaste länderna, av spöken som fattigdom, ojämlikhet, oro inför framtiden, depression och rädsla, arbetslöshet, hemlöshet, prostitution, drogmissbruk, miljöförstöring, krig, förbrytelser, och andra vedermödor till följd av löneslaveriet. Vid varje nedgång på den internationella börsmarknaden tappar de mest ortodoxa försvararna av kapitalismen andan av fruktan för en ekonomisk kris värre och ödesdigrare än 30-talets depression.

Kapitalismen har dock utvidgat frihetens och framtidshoppets led, leden för sina dödgrävare. Miljarder människor är arbetare idag. De är de rättslösa medborgarna i det globala samhället där jakten efter ohämmad vinst är grundlag. Det är de som inte äger något, de som ej tillhör det förflutna och saknar intresse av att bevara de rådande förhållandena. Det handlar om människor som måste frigöra hela samhället från löneslaveriets ok för att de själva ska bli fria. Första maj är dagen för dessa leds marsch. Graden av sammanhållningen och kravens tydlighet och omfattning under första maj, är ett mått på hur nära frigörelse från det förhistoriska klassamhället dagens människa står.

Första maj i Iran är på ett mer direkt sätt knutet till hela samhällets öde. Den överväldigande majoriteten av det iranska folket har rest sig för att frigöra sig från islam, förtryck och misär. Arbetarklassen och dess första maj ligger i denna portests centrum. Under föregående års första maj strömmade tiotusentals arbetare över gatorna och protesterade mot de rådande förhållandena trots de islamiska myndigheternas försök att stoppa det. Några månader senare fortskred folkets uppror i Teheran och Tabriz till gränsen för den islamiska regimens fall.

Årets första maj kan ha ännu mer genomslagskraft. Utan tvekan måste arbetarna i ännu högre grad kräva lönehöjningar; kräva utbetalning av de hundra tusentals arbetares i månader outbetalda löner; och kräva arbetslöshetsförsäkring för miljoner arbetslösa. Men det viktigaste av allt är att arbetarna demonstrerar sin styrka. Arbetarna måste ta gatorna i besittning mot den islamiska regimen och de rådande förhållandena i sin helhet. De måste visa att de är redo för att frigöra hela samhället från slöjan och förolämpningen, från islam och vidskepelse, från misär och rättslöshet och från kapitalismen och slaveriet. Första maj 2000 i Iran kan vara dagen för jämlikheten och frihetens underbara marsch; vilket är det finaste och effektivaste sättet att visa sin solidaritet med världens arbetare under första maj.

Länge leve första maj

Länge leve frihet, jämlikhet, arbetarstyre
Ned med Islamiska republiken
Irans arbetar-kommunistiska parti

2000-04-17