Det hävdas:

Att kvinnors situation i Iran håller på att förbättras.

Att den islamiska regimen är på väg till en liberalisering,

Att kvinnors situation i Iran är bättre i jämförelse med Afghanistan och Saudiarabien.

Att kvinnofrågan är en känslig fråga och man måste ta hänsyn till folkets religiösa övertygelser.

Att man måste ge tid åt de mer liberala makthavarna i Iran och fortsätta kampen inom systemets ramar.

Vi hävdar:

Kvinnoförtryck är en av de viktigaste byggstenar för den islamiska regimen i Iran och varje betydande förbättring i kvinnors situation motsvarar regimens ”vara eller icke-vara”! Det enda garanti för någon som helst förbättring är en radikal kamp mot regimens fundament.

Det har visat sig att varje reträtt från regimens sida har blivit möjligt genom kvinnors- och mäns ihärdiga kamp och till och med kostat många människoliv. Regimens tillbakagång i varje fråga är ett uttryck för rörelsens ökade auktoritet, inte någon yttring av regimens liberalisering.

Kvinnor i Iran nöjer sig inte förrän de slipper alla regressiva, kvinnofientliga lagar och normer. I motsättningen mellan kvinnors krav för jämlikhet och religiösa övertygelser och vidskepelser, är det inte kvinnors krav som ska vika för religiösa normer, utan det är kampen mot vidskepelser som måste poängteras.

Idag är största hindret för kvinnors rättigheter i Iran den ultra-reaktionära islamiska regimen. Anhängarna till regimen i Iran bjuder kvinnor till tålamod och anpassning, i hopp om en tveksam förbättring i en avlägsen framtid. För ett jämlikt samhälle bjuder vi kvinnor och män till en radikal förändring som inleds med regimens avsättning i Iran!

Ned med den islamiska regimen i Iran!

Länge leve frihet, jämlikhet, arbetarstyre!
IRANSARBETAR-KOMMUNISTISKAPARTI – Utlandsorganisationen
MARS 99